ROTFYLLNINGAR OCH BETTREGLERINGAR

TANDFRAKTURER

Om hunden eller katten skadar en tand så att pulpan blottas, måste tanden behandlas. När det är öppet in till pulpan gör det ofta ont, och bakterier tar sig in i tanden ner i pulpan och kan orsaka infektion ner i käken. Vissa tänder kan rotfyllas, i andra fall drar man ut tanden. Det är inte alla tänder som passar för rotfyllning, men framför allt hörntänderna är användbara för djuret och kan därför vara bra att försöka behålla. Kindtänder rotfylles mer sällan. Ibland kan rotfyllda tänder behöva förstärkas med en krona.

Unga hundar som skadar tänder bör snarast undersökas av veterinär. Hos den unga hunden utgör pulpan en större del av tanden och därför kan även en mindre skada omfatta pulpan. Om man vill behålla tanden kan det vara bråttom att behandla den, helst ska det ske inom 24 timmar. Om hunden är under 1,5 år är det nödvändigt med snabb behandling för att kunna rädda tanden.

På katter är det bara hörntänder som kan vara aktuella att rotfylla. Det är då viktigt inför en eventuell rotfyllning att kontrollera att det är en frisk tand som frakturerats. Om tanden brutits av som följd av tandsjukdomen FORL eller är en gammal skada är den inte lämplig att rotfylla.

BETTFEL

Bettfel kan uppstå på flera sätt. Hunden kan ha över- eller underbett, eller mjölktänder som inte lossnat och hindrar normal utväxt av bettet. Bettfel kan uppstå snabbt, därför ska man inte vänta med att dra ut mjölktänder som inte lossnat av sig själva. De permanenta tänderna brukar komma vid 4-6 månaders ålder.

Ett vanligt fel är att de permanenta hörntänderna i underkäken kommer upp på insidan av mjölktänderna, som då sitter kvar. Dom kvarsittande mjölktänderna hindrar då en normal utveckling av bettet eftersom de permanenta tänderna låses fast och kan sticka upp i överkäkens mjukdelar eller mot tänder i överkäken.

Om tänder växer fel och går upp i till exempel gommen kan det bli sår. En god idé är att låta en veterinär undersöka tänder och bettställning när valpen är c:a 5 månader gammal. Då har man bra förutsättningar att rätta till bettet om det skulle behövas. Att rätta till ett felaktigt bett görs aldrig för att hunden ska se finare ut utan syftar till att få ett funktionellt bett som inte orsakar hunden besvär.